Får se om jag lyckas på första försöket idag. Senaste veckorna har varit hemska. Jag är trött men inte sova-trött. Tim har redan bäddat ner sej så jag ska krypa in under täcket och sno lite värme. Va precis ute på balkongen och tog natt-ciggen (jag borde sluta röka, men har inte energi till det just nu). Det regnar och är kallt ute. Så ska bli mys att få lite värme. Tror jag ska slänga på lite Scrubs eller Futurama. Alltid bra att somna till.
God natt, sov gott. =)
Personligen så röstar jag inte blått, jag har inget emot människor som gör det, har många i min närhet som håller på alliansen. Jag hoppas att alliansen lyckas göra en förändring till det bättre den här gången. Fyra år är kort tid att förändra ett helt land, så jag hoppas att fyra år till kan göra så att dom lyckas. Jag hoppas också att dom slutar gynna dom rika och slutar ge mindre till dom fattiga. Låt inte klyftan bli större.
Jag tror deras idé om att alla ska arbeta är bra, en människa känner sej mer värdefull om hon/han får göra något vettigt och tjäna sina egna pengar. Själv är jag sjukskriven, vilket jag verkligen hoppas att jag slipper bli igen, annars blir det långa månader igen med pappersarbete, besök hos olika psykologer, äta nya mediciner, aldrig få ett besked om hur jag ligger till, vart jag får pengar ifrån. Jag hatar att behöva vara sjukskriven, önskar jag va tillräckligt frisk för att arbeta, tjäna pengar så jag nån gång kan unna mej något nytt, det är svårt med bidragspengar. Och det ska vara svårt. Det är inte meningen att man ska leva lyxliv på bidrag.
Men det är inte heller meningen att man ska bli utförsäkrad om man inte är tillräckligt frisk för att arbeta. Nu tänker jag inte på mej själv. Min sjukdom sitter i psyket. Jag tänker på alla dom som har svårt att arbeta pga fysiska problem. Sånna människor som helst av allt vill arbeta men inte kan för att kroppen orkar inte längre, det kan vara medfött fel, det kan vara en arbetsskada.
Visserligen så klarar inte jag arbeta heller med mina psykiska problem, vem skulle anställa någon som får panikångest bland många människor och som inte kan gå och handla själv ännu mindre gå på möten själv.
Arbetsförmedligen sa till mej att dom har inget arbete för mej. I samma veva sa psykiatrin till mej att jag var för frisk för att få vara sjukskriven, detta är nu några år sen. Att hamna i den sitsen där ingen vill ha en, för frisk för ena, för sjuk för andra. Det gör ont, det gör så att man istället för att få krafter att dra sej åt arbetsförmedligens håll, faller. Faller djupt. Jag gjorde det iaf. Det finns garanterat människor som är mycket starkare än mej och klarar all press och alla vändor fram och tillbaka.
Jag ramlade så djupt att dom på psykiatrin sa åt mej att jag var för sjuk för att få en samtalskontakt (!?!?), för sjuk för att få en person att prata med? Det tog två år (!!) innan jag fick någon att prata med. Hade jag fått en direkt kanske jag kunde arbetat idag. I nuläget har jag ingen samtalskontakt, saknar att ha en. Men efter att jag flyttade så har jag inte orkat fixa sånt. Antar att jag är lite rädd för att en gång till bli nekad någon att arbeta med för ett bättre psykiskt mående. Jag vill fortsätta min KBT. Det är nog den enda terapi-metoden som fungerat på mej. Den och den terapi jag fick av min drogterapeut.
Oj, halkade av ämnen ganska ordentligt, det jag menade att säga från början var att hur kan Sverige rösta in ett främligsfientligt parti? Jag känner enorm sorg över att människor tycker att det partiet ska få säga sitt. Det dom tror på är så långt ifrån vad jag tror på som det kan bli.
Jag är väldigt glad över att det gick så bra för Miljöpartiet. Egentligen är jag alldeles för okunnig om politik för att diskutera den. Men det ska jag försöka göra en ändring på. Det skulle kännas väldigt bra att kunna följa med i det som händer i landet och förstå varför. Måste bara orka. Jag vill så mycket hela tiden, men hjärnan ställer in sej på sleep och jag orkar inte. Det är en evig ond cirkel, att känna att jag vill så mycket, men samtidigt känna mörkret som hela tiden drar mej neråt. Finns bara en sak att göra, fortsätta försöka vara positiv och leva så bra jag kan.
Jag har en underbar sambo som får mej på bra humör när dagarna känns mörka och nätterna ändlösa. Jag är glad att jag flyttade till hans hemby. Trivs bra här. Det enda problem är att jag saknar min familj extremt mycket hela tiden, men det är trots allt bara 22 mil, så det är inte omöjligt att åka hem till dom och va där nån vecka.
Jag kom iväg till kuratorn förut. Tack vare Tim, hande inte han ringt mej tio minuter innan jag skulle va där hade jag missat det. Totalt glömt det. Dumma facebook.. För många meningslösa spel som bara måste spelas!
När jag får pengar funderar jag på att pierca mej igen. Eller kanske lägga undan till den första tatueringen. Jag är så sugen på båda men kan inte göra det samtidigt. 
Dom piercingarna har ajg just nu. Skulle sitta fint med några fler. Ska töja i örat igen oxå. Jag har inte bestämt mej om jag ska töja båda än. Men en liten töjning till blir det nog i det örat som redan har en tunnel.
I morgon eller på torsdag säger jag upp min lägenhet tror jag. Uuua, läskiga saker. Tappar greppet lite och jag tycker inte riktigt om det. Alla mina år som aktiv alkoholist har gett mej ett stort kontrollbehov. Men det kommer ju lösa sej till det bästa och jag kommer få ett hem tillsammans med Tim.
Själva lägenheten kommer jag inte sakna alls. Dålig planlösning, alldeles för lyhört, seriöst, vem vill höra når grannen går in i badrummet för att göra sånt som man gör där inne..
Det jag kommer sakna när jag flyttar är min underbara familj. Och det sociala när jag går ut på stan. I många affärer blir jag tilltalad vid namn och sen står jag där och babblar nån timme. Underbara småstadsliv. Försök vara anonym där.. Omöjligt!
Jag ska köpa mej ett par högklackade skor också. Jag kan inte gå i sånt. Men jag vill lära mej. Finns så sjukt många snygga stövletter jag vill ha. Men måste ju kunna gå i dom också. 
Så snygga! Vill ha dom. Kommer nog köpa dom och tvinga mej att kunna gå i dom.
Missade totalt att väckarklockan ringde idag. Vaknade när Tim ringde nyss. Blev lite irriterad på mej själv. Hur svårt ska de va att vända rätt dygnet? Tydligen väldigt svårt. Jag tror att det är svårare eftersom jag tänker att jag måste vända rätt. Alla saker man måste göra är alltid lite jobbigare. Jag måste egentligen inte sova på nån bestämd tid. Men jag vill gärna vara vaken när alla andra är det. Är så tråkigt att vara vaken ensam hela tiden. Iof så har jag ju WoW. Men det är inte alltid det är folk jag känner som är online på nätterna.
Nu ska jag ta mej en kopp te och hoppas på att jag piggnar till lite. :)
Nu är klockan 01:52. Dags att försöka få lite sömn tror jag. Somnar väl som vanligt runt fyra fem. Men nån gång måste det vända. Har väckarklockan på även fast jag somnar sent. Till slut borde jag ju bli trött på kvällen.
Ska se hur lång tid det tar innan Saga snor min stol. 
Varje gång jag gått från datorn och sen kommer tillbaka ligger hon där och sover. Sen blir hon jätteirriterad när jag försöker flytta på henne. Hon kan skaffa en egen stol! Har massa stolar och katträd och soffa och grejer. :p Men ingen av dom är som mammas stol.. Rar är hon iaf. Tills hon bits.
Funderar på att slänga på Waterworld kanske. Världens kanske tråkigaste film. Eller Dansar med vargar. Bara nån nämner namet Kevin Costner så känner jag att en gäsp är på gång.
Förresten, nån som visste att det räcker att läsa en text om gäspningar för att börja gäspa. Nu har jag inte all information om det. Men så länge texten är nog lång och ordet gäspa finns med ganska mycket så kommer du till sluta att gäspa. Kroppen är en rolig maskin. Totalt ostyrbar. :) Jag tycker iaf om att gäspa. Gäspningar släpper spänningar och man blir lite lugnare. :) Hjärnan får sitt syre. Jag ska leta reda på den artikeln. :)
Nu vill jag sova tills Tim kommer hit. Saknar! Det är så tomt utan hans närvaro.
Fast nu får jag nöja mej med Nancys sällskap. Saga sover aldrig i sängen. Nancy gör tyvärr alltid det.. Snuttandes i ansiktet med en kall blöt nos hela natten. Kan inte va bättre. ;p
Jag är så sjukt uttråkad. Egentligen borde jag väl börja rensa ur lägenheten lite så det inte är så mycket att göra när det är dags att flytta. Men jag är fortfarande trött. Det enda jag gjort idag är att sitta vid datorn och stirrat. Va in och spelade lite WoW förut. Gjorde två hc sen tröttnade jag. Kan inte våren komma så det går att vara ute utan att frysa ihjäl efter två minuter. Slippa dra på sej massa massa kläder för att gå och köpa cig. Räcker me en tröja. Längtar! Sol, värme. Sommar!
I morgon ska jag till min kurator. Som tur är ligger tiden på eftermiddagen. Jag behöver inte vara där förrän vid fyra. Förra veckan hade jag tid nio på morgonen. Då skippade jag sova, skulle aldrig vaknat i tid. Jag är en sån där som när jag väl somnar så ligger jag nästan i koma. Det svåra är att somna, inte sova. :) Måste prata med henne om det. Jag äter ju sömntabletter nu, fast dom hjälper inte tillräckligt. Jag vill inte äta mediciner som inte fungerar. Helst vill jag inte äta några mediciner alls. Men några av dom måste jag ta. Annars skulle jag ha migrän, panikångest och kanske bebis. :p
Jag saknar Tim. Önskar vi kunde flytta ihop nu! Men det går inte. Måste säga upp min lägenhet och bredband/tv. Tre månaders uppsägningstid.. Borde vara en månad max. Säg att jag får arbete nånstans långt härifrån och måste flytta för att kunna jobba. Då måste jag betala dubbelhyra i tre månader, eller bo i tält. Känns inte helt lockande.
Igår va jag och två av mina systrar till mormor. :) Det var riktigt kul. Har inte varit där på flera år. En moster hennes man och son va där också. Kul att träffa släkten lite. Händer alldeles för sällan. Mormor hade gjort en supergod kantarellsås. Måste nog fråga henne om receptet. Och äppelpaj med vaniljsås och rulltårta med lite grädde till efterrätt. Jag va extremt mätt när jag åkte hem. :p 
Jag och lillasyster på väg till mormor. :)
Väldigt onajs vinkel för min del.
Nu ska jag se om jag kan få nåt gjort på WoW. Måste iaf fixa daily pvp och transmuta så prästen lär sej göra röda epic-gems. :) Men min dator är så trött så jag kan inte va i Dalaran. :/ Vilket försvårar en del.
Jag är ingen morgonmänniska. Inte alls. Normalt brukar jag vakna runt två på dagen som tidigast. Men jag har bestämt mej att jag måste vända rätt på dagen och få lite ordning på den, få lite rutiner. Men det är inte lätt. Det är mycket svårare än jag trodde att sova "rätt". Jag håller på med beteende-terapi just nu, för att lära mej att komma ut tillbaka i samhället. De senaste åren har jag suttit och spelat wow dygnet runt. Psyket fick sej en smäll när jag slutade dricka och va tvungen att klara av saker nykter. Det är först nu, nästan tre och ett halvt år sen sista ölen som jag börjar lära mej leva igen. Att sitta inne ensam hela dagarna är inget liv.
Men jag måste faktiskt tacka WoW för att mitt tillfrisknande har börjat. Utan det spelet hade jag aldrig träffat så många nya vänner. Och jag hade inte träffat Tim. Eller kanske, men vi hade nog aldrig blivit mer än bara vänner då.
Just nu önskar jag att jag visste hur man lättast vaknar till på morgonen, har varit vaken i över en timme men är fortfarande helt förstörd. Sitter och halvsover. Kanske borde hoppa in i WoW och pvpa lite. Fast risken med det är att jag kommer piggna till, men sitta och nerdragea och va irriterad istället. En hink kaffe och en smäll på käften kanske hjälper bättre. ;p
Det kommer komma. Jag själv är totalt handikappad när det gäller att göra nåt på en dator förutom spela WoW och skriva på tangentbordet. :p Annars är det hjärnsläpp direkt. På nåt konstigt vis så somnar alltid hjärnan och driver iväg till drömlandet så fort nån börjar diskutera teknik med mej. I just cant get it in my head! Brukar känna mej typ som:
Fjärde, eller kanske femte gången jag försöker starta en blogg. Glömmer alltid bor den efter några dagar. För mycker World og Warcraft i mitt huvud. ;) Den här gången ska jag försöka hålla liv i den. Det är så skönt att få skriva av sej lite. Det mildrar ensamheten, iaf lite.
Saknar min Tim. Får inte se honom förrän om två veckor. Då har tre veckor gått sen vi sågs. I sommar ska vi bli sambos. Längtar som en tok efter det. Min första riktiga sambo. :) <3 Väntan just nu är jobbig bara. Att lämna alla här hemma är jobbigt. Hela min familj finns i närheten. Men det kommer nog inte va några problem. Jag följer mitt hjärta. Att vara långt borta från honom är alldeles för jobbigt för att fortsätta ha detta distans-förhållande. Vill hålla om honom varje dag ju. :) Men avstådet spelar inte så stor roll. Jag har han här i mitt hjärta och jag vet att jag finns i hans.
Nu ska jag försöka sova. Fröken Insomnia brukar vara ganska aggressiv mot mej. Men hoppas mina sömntabletter slår tillbaka ikväll! Sov gott du som läser detta (om det nu är nån. :p) Dröm söta drömmar.
Lillkatten heter PsychoNancy och ligger och sover bredvid mig när jag sitter vid datorn. :)