Jag trivs mer och mer för varje dag i min nya lägenhet. Jag har mitt eget lilla krypin här men känner jag mig uttråkad och vill ha nån att prata med så räcker det att jag går ut och knackar på grannens altandörr så löser det sig. Jag är väldigt lyckligt lottad som har trevliga vänner så nära.
Sen att grannen stövlar in när han vill ha kaffe för att han inte orkat göra eget är bara trevligt tycker jag. Blir lite kollektivkänsla fast ändå inte. Lite lagomt sådär, inte för mycket.


Jag har haft en väldigt trevlig kväll med sällskap av systrar och grannar. Det har inte blivit något novellskrivande än, men tror jag ska sätta mig och skriva ihop en karaktärslista iaf. Jag har två olika berättelser jag vill berätta. Den ena mörk och ganska tragisk så den väntar jag med. Tar nog den som är ljusare och gladare. Har även ett tredje alternativ som jag så gärna vill skriva om. Jag får se hur det blir. Ofta när jag vill skriva något blir det något helt annat i slutändan ändå. Det blir lite som att jag itne berättar utan att den jag skriver om berättar. Lite småflummigt såhär på kvällen, men det är så livet ska va när det är som bäst tycker jag.